torsdag 9 januari 2014
Den vettiga planeringen
Liv i Kristus betyder att se hur huset på lösan sand inte duger att ha som livsbostad. Den egna världsliga personens liv är ett sådant hus på lös sand. Vad är väl mer omytligt än den mänskliga personen?
Yeshua, som är Hans egentliga namn, råder oss ständigt till att handla klokt inför den andliga döden. Se hur din andliga död är given när du tror på världens lycka. Omvänd dig, ge upp denna låsning vid ett system som inte ger liv ! Ha en vettig planering, tycks Han säga. Bygg lyckans hus på Kristus. Identifiera dig med Kristus, inte den lösa person som lever i världen och av världen.
I själva verket uppstår frid och glädje i samma stund vi ger upp spelet med den världsliga person vi vant oss vid. Föd kroppen, ta hand om de dina och identifiera dig med Kristus. Säg stillsamt nej till alla ackomodationsteorier, de som försöker anpassa Gud och Kristus till det vi gillar i det världsliga livet. Vi behöver inte hota med ett kommande helvete. Det är redan helvete att leva i världen, det blir nämligen aldrig bra, aldrig nog tillfredsställt.
När Yeshua talar om korparna, hur Fadern föder dem trots att de varken har visthus eller lada, finner många detta roande och skriver lustiga visor om detta bekymmerslösa tema. Men det handlar om något mycket mer påtagligt. Den som tror på förvärv och försvar av den personliga egendomen, både sin prestige och duktighet såväl som sina pengar, väljer en olycklig väg. Det blir aldrig nog. Med åldern kommer en viss resignation men glädjen kommer inte. Friden kommer aldrig till den som tror på världen och personen i världen. Det verkliga Jaget är den som säger JAG ÄR och som är i Yeshua, vår frälsare Jesus Kristus. Vårt liv blir fullkomligt endast i identifikationen med Kristus.
Detta JAG ÄR ger oss Sitt liv som är frälsningen. Den är given åt alla, vare sig de vet det eller inte, vare sig de tror eller inte. Gud väntar inte på någons tro för att frälsa. När vi vet detta infinner sig den frid som övergår förståndet. Om vi substituerar vårt förstånd och vill att Gud ska fördöma de som inte tror eller inte tror tillräckligt, har vi återvänt till världens person som skipar rättvisa och dömer skyldiga. Kristus är något annat - det är gudomlig nåd, förverkligad en gång för alla på korset och genom uppståndelsen. När Han återkommer för att döma levande och döda är det för att älska levande och döda, eftersom frälsningen redan är given åt alla. Gud kan inte både frige och döma, inte både befria och fängsla. Men religiösa människor har ofta lätt för att döma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar