Vi uppmanas av Jesus att leva det sonliga livet. Om det är någon liknelse som bäst sammanfattar hela Bibelns stora kärleksbudskap, är det kanske den om sonen som lever ett liv på distans. Vi säger "den förlorade" sonen men tänk efter -- det är på distans. Denna son hade kunnat gå i kyrkan, i synagogan, i moskén. De flesta människor lever så. Man kanske är kyrklig och religiös. Man kanske är sekulär och duktig humanist. Men på distans från livets eget hjärta, Gud.
Jag läste nyligen i en blogg att man kunde tänka sig den äldre hemmavarande sonen stå utanför huset, kanske för att göra undan lite jobb på gården, och se in genom fönstren hur fadern dansar i glädje med sonen som kom hem och slutade leva på distans. Denna son utanför fönstret är ledsen, eller till och med förbannad. Han har levt på distans från Faderns glädje under många år hemma på gården. Han hade inte dansat med Fadern ! Vi kan alltså leva till synes nära Honom men ha en distans i hjärtat. Bloggen hette scheggiaimpazzita.wordpress.com
Men när vi upphäver distansen till Fadern genom tron, får vi sonens eviga liv inom oss och kan leva i detta eviga liv. Det är inte att mystiskt eller magiskt först vara en död kropp och sen plötsligt väckas till liv. Det är att vara evigt levande i Kristus. Ändå hänger en lite märklig syn på det eviga livet kvar bland kristna, övertagen från äldre kulturer, inte den judiska. Man motiverar den med en rad bibelställen om Jesu uppståndelse.
Joh. 2:19-22; Matth. 12:40; Luc. 11:30; Matth. 16:4; Matth. 16:21; Mark. 8:31; Luk. 9:22; Matth. 17:23; Mark. 9:31; Matth. 20:19; Mark. 10:34; Luc. 18: 33; Matth. 26: 32; Mark. 14:25, - det är fjorton ställen man ofta tolkar som profetior om Jesu uppståndelse. På tre av dessa ställen är det fråga om Jonas' vistelse i valfiskens buk, på ett annat om templets återuppbyggande. De tio andra talar om, att människosonen inte kan förintas, men där finns inte ett ord om Jesu uppståndelse.
På alla dessa ställen står inte ens ordet "uppståndelse" i originalet. Låt dem översättas av personer, som är okunniga om de teologiska kommentarerna, men som kan grekiska, och inte en ska översätta dem så, som de blivit översatta. I originalet träffar vi på två olika ord, åt vilka ges betydelsen "uppstå" "anistemai" och ”egeiro”; det ena av dessa ord betyder "återställa", det andra "vakna, stiga upp, väcka". Men varken det ena eller det andra kan i något fall betyda "uppstå ifrån de döda".
För att övertyga sig om att varken de båda grekiska orden eller det hebreiska ordet 'hekim', som motsvarar dem, kan betyda uppstå, behöver man blott jämföra de ställen i evangeliet, där dessa ord användas, och de är ganska talrika, och man skall se att de inte en enda gång är översatta med "uppstå". Ordet "auferstehen", "uppstå" finns varken i grekiskan eller i hebreiskan, därför att det motsvarande begreppet inte finns. För att på grekiska eller hebreiska uttrycka detta begrepp, måste man använda en omskrivning, säga "stiga upp eller väckas från de döda". Vilket innebär att ett dött liv blir något annat. Vi människor är förvisso döda i anden när vi lever på distans från Fadern. Vi får nytt liv när vi låter sonens liv komma till oss.
I Matt. 14:2, där det är frågan om Herodes, som trodde, att Johannes Döparen var återuppstånden, läser vi "uppväckt ifrån de döda”, αὐτὸς ἠγέρθη ἀπὸ τῶν νεκρῶν. På samma sätt hos Lucas, 16: 31 i liknelsen om Lazarus, där det sägs, att man inte skulle komma till tron på Sonen, även om en av de döde uppstod, läser vi omskrivningen "om någon av de döda stod upp". Men på de ställen, där orden "från de döda" inte är tillagda till "uppstigen" eller "uppväckt", kan dessa ord aldrig betyda "uppstånden".
När Jesus talar om sig själv, använder han inte en enda gång orden "från de döda" på något av de ställen, vilka anförs som stöd för påståendet, att Jesus förutsagt sin uppståndelse. Vårt uppståndelsebegrepp är till den grad främmande för judarnes livsåskådning, att man inte ens kan föreställa sig, hur Jesus skulle kunnat tala till dem om uppståndelse och ett evigt, jordiskt individuellt liv. Föreställningen om ett kommande evigt liv ha vi varken fått från judendomen eller från Jesu lära, utan från ett helt annat håll. Det kan tyckas besynnerligt men det måste sägas, att tron på ett annat liv är ett tämligen lågt och rått begrepp, grundat på en oredig föreställning om likheten mellan sömnen och döden och gemensamt för alla primitiva kulturer.
Att lita på Guds ord är att se hur det levande Guds Ord är just Kristus och detta liv ges till oss just nu och just när. Vi får evigt liv i Honom och kan dansa i glädje med Fadern !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar