Leva Kristus - inte den världsliga tron

Jesus Kristus är vägen till fullkomlig frid för Han har död för oss alla och ger det nya livet till oss alla. Går det att ha en sådan frid på egen hand? Nej sålänge vi i praktiken tror på vår världsliga person går det inte. Vi måste identifiera oss med Kristus om det ska gå att leva i sådan frid. Om du känner ofrid så beror det på vad du egentligen tror på. Du tror, medvetet eller inte, på rätten till att förvärva och försvara personlig egendom i form av ära, heder, rikedom, prestation i världen.

Att försöka lägga Kristus till det andra, såsom kyrkorna och religionerna oftast gör, kommer inte att ändra på ditt världsliga liv och tron på din person i världen. Det kommer att göra dig kyrklig eller religiös och det kanske är en förbättring. Men Jesus talar om att du identifierar dig med Honom endast. Han säger: kom till mig. Det är något annat. För att göra det måste du släppa världen, släppa fasthållandet vid din världsliga person med dess bedömningar av allt, särskilt religiösa ting. Här är JA ett jag och Nej ett nej, det finns ingen kombination mellan de båda. Vi kan aldrig lyckas anpassa Jesus Kristus till världen, vi får endast en föreställning som i använder i världen. Vi finner aldrig frid eller lycksalighet den vägen.

Vi kan se läget i en bild. Några barn faller ur en båt en sommardag och de flyter en stund på ytan tack vare alla kläder de har på sig. De vuxna kastar en boj åt dem och kastar sig också själv i vattnet för att rädda barnen. Barnen ignorerar bojen och sjunker innan de vuxna hunnit fram till dem. De trodde nämligen att de skulle flyta vidare och behövde inte någon räddningsboj. På samma sätt är det med världens barn. De tar inte emot Jesus Kristus på riktigt, även om de kanske bekänner sig tro på den kristna religionen. De tror nämligen inte att de verkligen behöver Jesus Kristus för att leva vidare. Därför ignorerar de i hjärtat den räddning Han kommer med och som innebär att du ger upp din världsliga person. Kristus frälser oss alla, även de som drunknar, nota bene. Men vi lever ett ovärdigt liv på jorden, ett meningslöst och ofridsamt liv utan identifikation med Guds Son och det liv Han ger oss.

Jesu liv i oss går ut på tacksamhet och ansvar. Vi har fått livet som gåva, vi har fått tusentals välsignelser. Att då tro sin världsliga person om att äga eller ha rätt till något är rent förräderi. Vi ignorerar då det enda nödvändiga, som Jesus undervisar Marta om vid besöket hos systrarna. Konsekvensen för denna ignorans är döden. Livets meningsfullhet och lycka försvinner för oss. Det enda nödvändiga är att ha sin identitet i Kristus, för han frälser oss nu och i varje levande stund. Såsom systern Maria gör. Hon har valt det enda nödvändiga för oss alla, säger Jesus.